Det spökar på Scandic!

Törs du checka in på ett kusligt hotell på Halloween? Chansen är stor att du får dela rum med ett hotellspöke. Eller något ännu värre. Få platser är så spökvänliga som stora och mystiska hotell. Här delar vi tre gastkramande och läskiga spökhistorier. Vågar du fortfarande checka in?

tre kusliga spökhistorier från våra hotell

Har det hänt att du gått i en helt tom hotellkorridor och känt att du inte är ensam? Har du någon gång väntat i hissen då den plötsligt stannat till på en ekande tom våning utan att någon klev in? Har du vilat i en fåtölj i en lobby och fått känslan av att någon eller något lutat sig över dig? Grattis! Då har du kanske råkat på en av de vålnader som härjar fritt på våra hotell.

Viskningar från rum 323 på Scandic Kramer i Malmö

Hotell Kramer grundades år 1875 av makarna Anna och Fritz Kramer. De hade några år tidigare invandrat från Tyskland och hade själva låtit rita upp den vackra hotellbyggnaden som uppfördes i fransk stil med inspiration från dåtidens ståtliga slott. Anna var den i hushållet som skötte ekonomin och var känd i Malmö som den framstående affärskvinna hon var. Anna drev hotellet med fast hand från sitt kontor på tredje våningen. När Fritz avled fortsatte hon ensam i ytterligare 28 år. När hon själv avled låg hon på lit de parade i hotellets vackraste svit. Där fick de närmaste komma och ta sina sista farväl. Och får man tro somliga har Anna fortfarande inte lämnat Scandic Kramer. Idag är rummet där Anna hade sitt kontor omgjort till gästrum 323. Stryker du själv runt på tredje våningen en tyst och stilla kväll kan du kanske höra oförklarliga viskningar och mystiska ljud just från rum 323. Kanske hör du till och med hur någon skriver ned namn med hungrig penna i en gammal hotelliggare. Kanske hör du ljudet av en stämpel som trycks mot en stämpeldyna. Kanske hör du Anna när hon är mitt i sitt arbete med att fylla hotellet med förväntansfulla gäster. Besöker du Scandic Kramer ska du titta på den inramade tavla som föreställer den forna ägarinnan. Kom ihåg att säga ett vänligt hej till henne när du går förbi. Annars kanske du inte får sova en blund den natten. Och du, håller du kanske just nu nyckeln till rum 323 i din hand? Bli då inte alltför orolig, är hon på gott humör kanske hon låter dig sova ändå. 

Vålnaden som hemsöker Scandic Hasselbacken

Berättelsen säger att det för många år sedan brann i den gamla fastigheten på Djurgården i Stockholm som idag är Scandic Hasselbacken. Branden startade i köket och en av kockarna som arbetade där ville inte lämna sina grytor utan omkom tragiskt i lågorna. Kocken var en engagerad och trogen medarbetare, men tog det där med lojalitet lite för långt. En höstgryta med säsongens grönsaker från trakten må vara god, men inte värd ett människoliv. Vi hör många historier från våra receptionister om dörrar som inte tycks gå att stänga. Eller rättare sagt, en dörr man en gång stängt, låst och larmat – som plötsligt står öppen igen. Men den kusligaste berättelsen står vår nattarbetare Linda för. Efter en natt i receptionen som mest gått ut på att räkna kassan och att ta hand om alla förberedelser inför morgonens tidiga avresor, stötte hon ihop med en upprörd gäst som bad henne komma åt sidan lite. Gästen berättade skräckslaget att hon under natten haft besök av en vålnad. Det kunde inte sägas tydligare. Hon hade legat nedbäddad i sängen när hon plötsligt kände närvaron av någonting okänt, och en kyla hade spridit sig in under täcket. Vålnaden stod vid sängkanten. Den vaggade fram och tillbaka och tittade avvaktade på henne. Gestalten var sotig i ansiktet och alldeles vitklädd med hög krage. På huvudet bar den en kockmössa. Linda kände kalla kårar krypa nerför ryggraden när hon insåg vidden av gästens upplevelse. För hon visste nämligen att rummet där scenariot utspelade sig låg på exakt samma ställe där köket en gång stått i den gamla byggnaden innan branden blossade upp.

Osalig ande i väggarna på Scandic i Södertälje

Året var 1936 och Olga Wessing hade just fått hotell Skogshöjd i gåva av sin man. Och vilken gåva sen! Det pampiga hotellet beläget mitt i Södertälje hade skänks till henne för att hon skulle hålla sig sysselsatt under dagarna. Olga drev sitt hotell fram till sin död, och om vi ska vara ärliga så finns hon kvar där än idag. Hur förklarar man annars alla besynnerliga och kusliga händelser som sker på hotellet om nätterna? Hotellets vaktmästare hör ibland rasslet av en gammal nyckelknippa när de rör sig i hotellets mörka källarutrymmen. Olga har aldrig lämnat sitt kära hotell och hon tar till alla medel för att sätta sitt avtryck på dagens gäster och oss som arbetar här. I den del av byggnaden där man idag bedriver konferensverksamhet träder ideligen bokstaven O fram på väggen. Hotelldirektörer genom tiderna har förgäves försökt måla över fläcken eller till och med sätta för tapeter. Men ingenting biter på den envisa fläcken. Bokstaven O dyker upp om och om igen i Bergasalen. Sätter man upp en skylt någonstans inne på hotellet där bokstaven O figurerar, ja då får man räkna med att den har fallit ned på golvet till morgonen därpå. Att leka med O för att sätta skräck i allt levande är Olgas favorithyss. O som i Olga. Det har även hänt att, under höstens mörka kvällar när de flesta av hotellets gäster har krupit till kojs, man kunnat ana en tunn skepnad svepa förbi övervakningskamerorna i lobbyn. Men när man tittat närmare på inspelningen har det inte gått att se en enda person. För att hålla Olga utanför ditt rum om natten kan du vissla medan du öppnar din dörr. Då vet hon att rummet redan är upptaget. Det värsta Olga vet är när det står tomma rum helt utan gäster. Och skulle du trots allt känna en närvaro av någonting som stryker kring din säng om natten? Vissla igen, kanske har hon bara glömt bort vilken våning hon befinner sig på.