Lottie Knutson: "VEM HAR BALANS I LIVET EGENTLIGEN?"

Hon blev utnämnd till landsmoder när hon krishanterade tsunamikatastrofen julen 2004, men glorian var inte önskad. Lottie Knutson ger oss sin syn på ledarskap i ett allt mer pressat arbetsliv. Möt styrelseproffset som mår som bäst vid landstället i skärgården och är skoningslöst rak—på gott och ont.

Mötesförfrågan

Ogiltigt antal
Detaljer
Kontaktperson måste fyllas i
E-post måste fyllas i Ogiltig e-postadress
Telefon måste fyllas i Ogiltigt telefonnummer
Ogiltigt format

Lottie Knutson, dåvarande kommunikationsdirektör för Fritidsresor, var en av de första att förstå allvaret i tsunamin som drabbade bland annat Indonesien och Thailand på annandagen 2004. Över en natt utropades hon till landsmoder och någon uttryckte att hon borde ta över som utrikesminister. Men glorian skavde.

"Snart går det åt skogen"

–Jag förväntar mig alltid det värsta, så jag gick och tänkte att snart går det åt skogen. Precis som alla människor är jag inte perfekt och bilden som målades upp av mig kändes märklig och inte riktigt sann. Det finns två lärdomar från de flesta kriser, nödvändigheten av att fatta snabba beslut–och svårigheten att göra det. Jag påverkades starkt av tsunamin, vad som är viktigt och oviktigt. Vad mina värderingar egentligen är, säger hon.

Behövde ett mer omväxlande liv

Efter mer än 15 år på Fritidsresor valde Lottie 2014 att sluta som kommunikationsdirektör på företaget. Då hade hon redan varit tjänstledig några månader för att skriva boken Nödrop – när krisen kommer. Boken tar bland annat upp arbetet bakom kulisserna vid tsunamin men också under andra kriser såsom uppsägningar. Under arbetet med boken på ett flygplan på väg till Indien sa hennes kropp ifrån. På flygplanet började hon må illa, hyperventilerade och tappade känseln i händer och fötter.
–Det blev nästan lite ironiskt att det hände när jag var i början av en bok om att hantera kriser. Jag kände att jag hade tappat bort mycket av det som var jag. Beslutet att lämna Fritidsresor växte fram, jag ville prova något nytt och få en mer omväxlande vardag, säger hon. 

Styrelseproffs som reser runt

Idag har hon styrelseuppdrag för H&M, Stena Line och Scandic Hotels och reser mycket för att föreläsa om bokens teman. Just den här dagen ska hon till Grand Hôtel i Stockholm och föreläsa för en publik på 700 personer, däribland den före detta finansministern Anders Borg.
–Jag är lite spänd, men nervös blir jag inte. Det jag känner är att jag inte vill göra någon i publiken besviken, de är ju där för att lyssna på mig och har ibland betalat pengar för det, säger hon.

Rak på gott och ont

Lottie fascineras av traditionella familjeföretag där man kan sitta och planera för 30 år framöver och hon är nördigt intresserad av kundbeteenden. Det är alltså ingen slump att hon sitter i de styrelser som hon gör. I styrelserummet är Lottie den som inte helt lyckas hålla tyst, säger hon själv skämtsamt. Hon är den raka men också den som har äkta engagemang och intresse.
–Jag är väldigt rak. Men är man för rak kan människor ta det som kritik och gå in i försvarsställning, det är inte bra för då slutar de lyssna. Det är viktigt att låta det ta den tid som behövs för att markera, man måste lyssna på respektive personlighet. Jag är rak på gott och ont, men det gör i alla fall att folk litar på vad jag säger. Jag vill kunna stå för det jag säger och den jag är, och tänker hellre långsiktigt och är ärlig, säger Lottie.

Okej att inte vara kompisar på jobbet

I samma linje har hon sagt att hon tycker att uttrycket arbetskamrat är underligt. Lottie vill inte vara kamrat med alla på jobbet och tycker att det är okej.
–Vi är inte där som privata kompisar som måste tycka om varandra. Vi är där för att göra ett jobb tillsammans, något som ofta glöms bort när det blir stökigt. Faktum är att arbetsgrupper med ett mer sakligt förhållningssätt klarar påfrestningar bättre än grupper som är inriktade på personliga relationer. Där är också felanvända medarbetarundersökningar farliga, ledarskap är ingen popularitetstävling. Ibland måste svåra beslut fattas. Att man sedan faktiskt råkar gilla en hel drös människor på jobbet är en extra bonus, säger Lottie. Lotties karriär har varit intensiv och i hennes värld handlar det om att välja, och att välja bort.
–Vem har balans i livet egentligen? Jag har valt att arbeta mycket och utöver det har jag prioriterat familjen. Jag har inte hunnit gå på fina middagar. Om vänner vill umgås får de komma och grilla korv på vårt landställe i skärgården. Ambitiösa middagsbjudningar en dödstrött fredagskväll är bannlysta i vår familj, säger Lottie.

Kris kräver förberedelser

Både innan och efter tsunamin har Lottie arbetat med krishantering, både högintensiva akuta kriser och mer långdragna men inte lika intensiva kriser, som kan vara minst lika svåra. För att klara en kris är det viktigaste enligt Lottie att förbereda sig.
– Det behöver inte vara stort, som att öva på att alla servrar kraschar, det kan handla om att öva på ett svårt samtal, som att avskeda en medarbetare. Jag tvingade HR-kollegor att öva med mig på sådana samtal på Fritidsresor. Det viktigaste med att göra förberedande övningar är att se hur man själv reagerar och för att ta reda på hur kollegorna reagerar. Man behöver öva i team, alla reagerar olika och alla sorter behövs, säger hon.

Även soldater i krig tar en paus

En annan viktig del i en kris är att faktiskt ta en paus. Hon inspireras av uniformerade yrken som sjuksköterskor, ambulansförare och soldater som tar av sig uniformen när de slutar jobba. 
–Då tvingas man logga ur. Det måste man för att orka, vi måste vara rädda om varandra och oss själva. Jag tar av mig jobbkläderna så fort jag kommer hem och sätter på mig några gamla trasor. Det gör ett tydligt avslut på arbetsdagen, berättar hon.

Skilj på din identitet på jobbet och hemma

–Det är viktigt att skilja på sin identitet på jobbet och privat. Jobb är jobb och inte samma sak som det jag gör som privatperson. Det där får jag repetera för mig själv väldigt ofta. Vi är ju exakt samma kropp och själ som tutar iväg till jobbet–och kommer hem igen. Men utan skiljelinjer mellan yrkes- och privatroll blir vi sårbara. Vi har ingenting att falla tillbaka på när det blir tufft med inre stress, konflikter eller uppsägningar, säger Lottie.

Ledarskap i ett alt mer pressat arbetsliv

Just nu funderar hon mycket kring ledarskap i ett arbetsliv där pressen ökar och blir konstant. Vi förväntas vara tillgängliga dygnet runt och de naturliga pauserna försvinner.
–Det är inte någon fara att det är intensivt på jobbet om du vet att det finns ett slut. Det är högintensiva krislägen utan pauser eller ände som gör att man till slut inte klarar mer. Idag finns tendenser att människor gör sig till martyr, sitter och jobbar sena kvällar och nätter. Man måste då rädda sig själv och sätta gränser. Det är som flygvärdinnorna säger, du måste sätta på din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Jag tror att fler och fler chefer börjar förstå vikten av avbrott, säger hon.



Skriver resereportage 

Lottie har under det senaste året plockat upp sin tidigare journalistbana. Bara för att det är kul skriver hon reportage för ett resemagasin. Innan tiden på Fritidsresor var hon anställd på SAS och Lottie medger att hon är yrkesskadad från många år i resebranschen.
–När vi är på semester går jag omkring och kollar på hotell, jag vill känna in atmosfären och servicen. Det viktigaste på ett hotell är sängen och kuddarna. Jag är en riktig hotellnörd. Familjen har fått lära sig att acceptera det, skrattar hon. Lotties bästa tips är att sova på hotell vid flygplatsen när man ska ut och resa för att vakna utvilad och glad inför semestern, istället för att vara förstörd av trötthet för att hela familjen varit uppe sedan fyra på morgonen, menar hon.

Fått tillbaka nyfikenheten

Lottie utstrålar att hon är nöjd med var hon är idag och säger att hon känner att hon har den där omväxlande vardagen som hon längtade efter. Hon har fått tillbaka sin nyfikenhet, hon älskar digital utveckling och träffar gärna personer som är experter på området för att prata och inspireras. Hon har också fått möjlighet att ägna sig åt sina personliga intressen igen, och vad det är kan nog de flesta gissa vid det här laget. Just det, resor.